LEV I NUET MEN LÄR AV HISTORIEN

tisdag 28 mars 2017

Häringe slott

Häringe slotts nuvarande huvudbyggnad uppfördes på initiativ av Gustaf Horn och stod färdig 1657 men gården har äldre vanor. Idag är det ett populärt turist- och utflyktsmål med en för året ny ägare, ett aktiebolag.

Det har varit olika ägare till slottet. Industrimannen Torsten Kreuger ägde slottet mellan åren 1929-1934. Han lät uppföra en ny trädgårdsanläggning och en swimmingpool, som troligen var Sveriges första. Slottet är omgivet av åkrar och ängar och i bakgrunden skymtar Landfjärdens vatten.
I slottsanläggningens förlängning söderut ligger Rotundan, som nås via ett förrum. Själva Rotundan, som byggdes under ägarparet Axel och Marguerite Wenner-Gren tid 1934-1974, består av en öppen, rund pelargång med cirka 25 meter i diameter och en fontänbrunn i mitten.
Det är härligt att trädet har fått företräde vid skapande av en omgivande mur. Stuprännan har avslutats vid varje sida på trädgrenen, som fått växa rakt genom muren.
Även parkens nuvarande gestaltning tillkom under paret Wenner-Grens tid. En allé leder fram till skulpturparken, där statyer från Peru och Irland samt de nordiska gudarna är avbildade i sandsten.
Här blev det en känsla av skönheten och odjuret. Det fanns många fina platser att slå sig ned på i den omgivande naturen - en picknick kommer det säkert att bli så småningom.

Länk:
Image-in-ing

måndag 27 mars 2017

Afternoon tea

Jag var på Häringe slott i helgen på afternoon tea. Till min förvåning och stora glädje var även hundar välkomna (det här är inte min). De serverades friskt vatten ur en vacker skål och fick ligga var de ville - även på bästa mattan. Den här var stor, vacker och svart och passade in i miljön och såg ut som en riktig slottshund.
Det var inte bara vatten som serverades. Naturligtvis fick de även kärlek och kel av kyparen.

lördag 25 mars 2017

Blommande gröna växter

Funkiasläktet hör till en av de mest populära trädgårdsväxterna och odlas för sina vackra blad. Jag har skaffat en del med olikformade blad både hemma och till landet. De pryder sin plats och finns i många varierande färger och bladstorlekar.

Det är ett släkte i familjen sparrisväxter och beskrevs av den österrikiske botanikern Leopold Trattinnick år 1812 (källa Wikipedia).

Släktet är lite udda och isolerat systematiskt. Det har flyttats mellan flera olika familjer och även fått bilda en egen familj, funkiaväxter (Hostaceae).

Tusentals sorter har kommit fram inom trädgårdsodlingen. Många av de tidigaste beskrivna arterna har visat sig vara kulturväxter med okänt, ofta komplext ursprung, och anses nu vara sorter snarare än naturliga arter.

Funkiasläktets arter är fleråriga med kraftiga jordstammar, som ibland bildar utlöpare. Bladen är talrika, basala och spiralställda med långa bladskaft. Det är inte bara jag som gillar hostan. Små bruna sniglar attackerar så fort jag vänder ryggen till. Det råder ett fullkomligt krig om de vackra bladen, där jag förra säsongen fick se mig besegrad. Men jag kommer igen, smider planer ...
Blomställningen har några få reducerade blad och varje blomma har ett grönt eller vitt stödblad. Blommorna är tvåkönade och sitter ensamma (sällan 2-3) i klase på korta skaft.

Kronan består av sex sammanvuxna hylleblad, vit eller violett, rör- till klocklik eller trumpetformad. De pryder också blomman.

Veckans ämne är 'blommande blommor, gröna växter' och övriga som deltar är:
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna

Anki
Helena
Matfreaket
Livsrummet
Olgakatt
Tove
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur (jag)
Wienerbrödslandet

Jordgubbar och bubbel
Musikanta
Vonnevardag 

Länk:
Här finns fler inlägg i min blogg om hosta

söndag 19 mars 2017

Tyresta nationalpark

Tyresta nationalpark inrättades 1993 som nummer 23 i Sverige. Den ligger inom Haninge och Tyresö kommun i närheten av Stockholm.
Via vandringsleder i nationalparken och det omgivande reservatet kan man uppleva skogen och sjöarna.
Det var första gången som jag besökta denna nationalpark. Kanske är det årstiden som gjorde att det var ganska blött. Där det var omöjligt att passera utan att bli blöt hade man byggt en spång.
Nationalparken omfattar 1964 hektar. Övervägande del består av skog i ett omväxlande sprickdalslandskap. Tallen är det dominerande trädslaget på hällmarkerna och granen i de bördigare dalsänkorna.
På ett ställe växte lummer - även det första gången jag sett växa fritt i naturen. Jag tror att det här är mattlummer.
Vid Årsjön har man gjort ett fint vindskydd, där man även kan sitta utanför och grilla.
Jag vandrade tillsammans med min dotters familj. De hade bestämt att ha picknick. En vit bordsduk på berget lyxade till måltiden.
Toaletten var mycket vackert byggd med fjällpanel på väggarna. Smälte fint in bland berg och trädstammar.
Vid ett vattensystem hade bävern varit framme. Det är förvånansvärt stora träd den ger sig på. Vi såg tyvärr inte till några bävrar.

Länk:
Helgbilden
Image-in-ing

torsdag 16 mars 2017

Slaskmars

 Mars har hittills varit en slaskig månad. Snön har knappt hunnit lägga sig på marken förrän det blivit varmgrader, så att den smält. Min vita bil blev smutsbrun. Tid att åka till biltvätten med andra ord. Där ställde jag mig i kön. Satt i bilen och väntade säkert en halvtimme innan det blev min tur.

Runt de andra bilarna sprang farbröder, som i en yster dans, med en sprayflaska och sprutade på bilen. Ja, det var snarare unga män - alla verkade yngre än jag. Jag var dessutom enda damen
Det var tydligen avfettning i flaskorna. I det tvättprogram jag köpte ingick avfettning. Vad jag har förstått ska det vara bättre att biltvättarna fångar upp alla kemikalier, så att de inte når dag- eller grundvattnet.
Avfettningsmedlet började spruta över bilen så fort man åkte in i biltvätten. Man ska köra in väldigt långsamt, trampa lätt på gaspedalen, så att vätskan sprids tunt runt hela bilen.
Därefter plaskar det på med vatten. Det sprutar tvättmedel och ännu mera vatten. Stora blå borstar far runt bilen och skrubbar den ren.
Jag bara sitter där och tittar med motorn avslagen. Funderar vad jag kan hitta på med kameran - vattendroppar glider nedför vindrutan - när bilen äntligen är rentvättad känner man sig mycket nöjd.
Hemma blommar vintergäcken. Jag plockade några stycken och satte i en vas.

Veckans ämne är 'mars' och övriga som deltar är:
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna

Anki
Helena
Matfreaket
Livsrummet
Olgakatt
Tove
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur (jag)
Wienerbrödslandet

Jordgubbar och bubbel
Musikanta
Vonnevardag 

söndag 12 mars 2017

Kvinnokraft

Traditionen med den moderna semlan, med mandelmassa, vetebulle, vispgrädde och lock, är inte mer än hundra år gammal. Ändå är den väl etablerad i Sverige. Årets bästa semla kunde man köpa i Nynäshamn.
Eller kanske näst bästa. Den bästa finns enligt min mening på Chokladhuset i Nynäshamn. Det är en semmelpralin där husets egna mandelmassa smaksatts med kardemumma med ett täcke av vaniljtryffel toppad med gräddsmörtryffel. Den är fantastiskt god!

Jag fick en chokladprovning i födelsedagspresent av min dotter med familj. Louise Öbrink från chokladhuset kom hem och ordnade en intressant guidning genom chokladens historia. Jag fick lära mig att choklad är mycket nyttigt, exempelvis motverkar karies. Antioxidanter motverkar hjärt- och kärlsjukdomar. Andra ämnen är bra mot depression. Vissa kan påverka ämnes-omsättningen o.s.v. 
Louise startade sin firma 1996 och har sedan 2006 fått leverera praliner till Nobel NightCap. Hon berättade att en egenhet hos chokladträdet är att blommor och frukter växer direkt på stammen. Det var indianerna som först började använda kakaoböner (de ljust bruna bönerna längst upp på bilden ovan) i rituellt syfte - de gjorde en dryck av den. I mitten av 1500-talet kom den till Europa och utvecklades från dryck till att användas i olika bakverk, medicin, hudkrämer, tvålar mm. 
Vi provade olika chokladsorter och fyra olika praliner, limetryffel, baileytryffel, lakritstryffel och 2014 års Nobelpralin. Vilken kvinnokraft att starta ett företag och få det att överleva och blomstra.

Om ni vill titta in i hennes butik klicka på länken: tareq taylor's besök på chokladhus

söndag 5 mars 2017

Allätare, vegetarian eller vegan?

Veckans ämne, "allätare, vegetarian eller vegan" är ett stort ämne, som man kan diskutera i all evighet - åtminstone så länge man har något att äta och dricka.

Själv betraktar jag mig som allätare men på senare tid har jag begränsat denna terminologi i min tankemeny. Jag äter inte alls allt. Röster har höjts för att vi borde inkludera insekter i vår kost. Man säger att det är en del av lösningen på framtidens livsmedelsförsörjning.

I Europa har vi ännu så länge lagar, som gör det olagligt att sälja insekter i livsmedelsbutiker eller på restaurang. Dessa lagar håller dock på att utredas. 
Är aversionen mot insekter något man fostrats i? Själv tycker jag, att bara tanken på att äta insekter är obehaglig men det är kanske den inställningen, som man ska ändra på.

Jag vet att man ofrivilligt redan idag får i sig en hel del insekter. De följer med i matvaror som sylt, frukt- och grönsakssoppor. Men det är inget jag vill bli uppmärksammad på genom klarskrift på innehållsförteckningen. Det man inte vet mår man inte illa av.

Övriga som bloggar på veckotemat:
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna

Anki
Helena
Matfreaket
Livsrummet
Olgakatt
Tove
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur (jag)
Wienerbrödslandet

Jordgubbar och bubbel
Musikanta
Vonnevardag 

Länk:
Helgbilden
Camera Critters 464
Floral Friday Fotos fff 275
Image-in-ing