Idag köpte jag en ros och tog en promenad till minneslunden på kyrkogården. Den ligger ganska högt i samhället, utsatt för vindar. Jag stack ned rosen i en enbuske, så den inte skulle blåsa iväg.
Sedan stod jag en stund i den kalla snålblåsten framför denna sten. Jag kom att tänka på min dotter. Jag blev alldeles varm inombords. Vi träffades förra veckan över en lunch och pratade. Det kändes precis så här - hon omslöt mig på alla sidor och höll mig i sin hand. Älskade dotter.
Länk:
onsdagstema 303 - väder
Fina bilder, men lite vemodigt....
SvaraRaderaSå fint! Ha det bäst! /Lotta
SvaraRaderaFint men sorgligt. Tack för att du ville dela med dig av detta.
SvaraRaderaHa en fin onsdagskväll.
Kram
Älskade mamma! <3
SvaraRaderaSå fint du skriver om din dotter och dig! En ros som inte ska blåsa bort ... livsnära blir det ..
SvaraRaderaVackert så man blir tårögd igen. Du har en fin dotter. / Britt
SvaraRadera