Detta är en norsk lundehund. Den användes förr till att jaga lunnefåglar. Lägg märke till de stora tassarna. Lundehundens adelsmärke är att den bör ha minst 6 tår på varje tass. Framtassarna har minst två extra tår med senor och muskler. Detta ger tassen ett kraftigt utseende.
En vanlig hund har 5 trampdynor medan Lundehunden har 8. Den kan böja och sträcka på sina extratår och även 'gripa tag' i saker, precis som om den mänskliga handen hade två tummar. Hundarna har enorm nytta av denna tasskonstruktion när de klättrar i berg. De kan klättra uppför nästan lodräta bergsväggar genom att gripa tag med extratårna i sprickor och håligheter i berget.
Norsk Lundehund är en av världens mest sällsynta hundraser. Alla nu levande Lundehundar härstammar från ett fåtal besläktade individer.
Muskulaturen i ytterörat fungerar så, att örondelen kan fällas samman och vikas. På så vis skyddas de inre delarna mot sand och fukt när hunden arbetar i lunnefågelns bohålor. Lundehunden har också andra anatomiska särdrag. Den översta nackkotan är förenad med hjärnskålen på ett sätt som gör nacken extra rörlig. Det gör att huvudet kan böjas så långt bakåt att pannan nästan berör ryggen.
Muskulatur, senor och ledband i bogarna är så tänjbara att hunden kan "slå ut med armarna". Frambenen kan sträckas bakåt och ligger då längs med rygglinjen. Bakbenen kan sträckas framåt så att de ligger bakom hundens nacke.
Denna otroliga vighet och smidighet är en förutsättning för att hunden ska kunna vända inne i lunnefågelns bohåla. Med lunnefågeln i munnen vänder hunden runt inne i boet genom att den böjer sig bakåt i brygga och kravlar sig runt till "rätt köl" för att sedan med nosen mot öppningen krypa ut ur den trånga bogången.
Information hämtat från
http://lundehund.se/, där mera spännande finns att läsa om denna otroliga hund.
Länk:
Saturday Critters 144
Camera Critters