Det är plus 30 grader i skuggan idag, 14 augusti, det är sanslöst varmt. En sibirisk vallmo har slagit rot i gruset på ett trappsteg. Skulle precis börja rensa, då jag fick se denna skalbagge rumstera om. Den hade lite oranga stänk på täckvingarna. Hjälpte inte, skuggan var rätt avslöjande. Bäst att gömma sig under ett av blommans kronblad.
Det är förunderligt, hur djur och insekter har anpassade färger till den miljö de vistas i. Fjärilen sorgmantelns undersida är svart, som svartvinbären den sitter bland. En spindel på undersidan av ett räcke ser på håll ut som en ojämnhet i träet. Den gröna skalbaggen skulle kunna vara en färgavvikelse på bladet. Jag var centimetrar ifrån då jag upptäckte den av en tillfällighet. Och de där bruna sakerna ska vi bara inte tala om.
Då plötsligt kom en stor, mörk fjäril, som jag inte sett i trädgården tidigare. Så jag släppte allt jag hade för händer och rusade in efter kameran.
Igår var vi och hälsade på min mans faster i hennes sommarstuga på Väddö. Vi passerade Barnens Ö, som ägs av Stiftelsen Barnens Dag och som driver kollo där på uppdrag av Stockholm Stad.
Det finns flera gårdar, som har fått olika namn exempelvis Granliden.
Vi var några släktingar som samlades över en bit mat. Minstingen heter Baloo efter en idol i djungeln.
Det var en humla som var först att hitta den nyplanterade buddlejan. Sedan kom en påfågelöga och därefter en pärlemorfjäril.
På vänster sida om stigen mellan parkeringen och sommarhuset finns en naturskogsdel på tomten. Gränsen mellan vår tomt och allmänningen är inte markerad. Jag städar inte för mycket där, för jag tycker det är vackert med gamla, krokiga, mossbevuxna träd som sträcker sig mot marken, där de vilda växterna breder ut sig.
Jag tycker det är spännande att försöka se samma sak ur ett annat perspektiv. Men jag är ganska stel i lederna, så det räcker inte alltid med att jag böjer mig ned utan jag får helt sonika lägga mig på marken. Men folk som går förbi har säkert vant sig - det ligger en tant där - hon har legat där flera minuter nu - alldeles orörlig ... Det är inte bara att man vill ha rätta vinkeln, det ska inte blåsa för mycket, så allt blir oskärpa, och det kan ta sin lilla tid.
Gullriset översvämmas av olika insekter. En humla, hårig och rund som en boll, håller sig kvar hängande under blomman trots sin tyngd. Grävstekeln är dess raka motsats, smal som en sticka, föredrar det enklare sättet att stå upprätt. Med hänsyn till kroppsform borde det vara enklare för dem att byta med varandra - åtminstone för humlan ...
Flera olika sorters mossor trängs med varandra.
Jag är framme vid huset efter cirka 30 minuter ...
På landet finns redan ett par blommor, som fjärilar, humlor och andra insekter är förtjusta i. Jag tog dessa bilder i lördags, då det var varmt och skönt med lite fläktande vind.
Gullriset har lockat till sig en guldvinge.
Ser ut att vara en blåvinge.
Det här är en luktgräsfjäril.
Pärlemorfjärilarna är de som just ny syns tydligast.
Och på en åker hade gäss samlats. Det är ju sommar, plus 25 grader, inte kan det redan vara dags att flytta?!
