När jag tittade ut i går kväll pågick snöovädret för fullt.
Vägbelysningen sprider ut sitt sken och färgar snön gulorange. Blixten på kameran slår på automatiskt och träffar snön på grenarna, som blir alldeles vita. Grenskuggan har ritat ränder med en mörkare nyans brandgult i snön. Snöflingorna bildar vita prickar på bilden.
Fler bilder hittar du hos sinneskatten.
Så här ser det senaste renoveringsobjektet ut. När min man gör något, går hand grundligt tillväga. Inget får lämnas åt slumpen. Allt ska fungera när man väl är ute på sjön.
Vi dricker mycket kaffe, min man och jag. För att inte magen ska drunkna i kaffe, har vi skaffat en bryggare för två små koppar. Bryggaren är ansluten till en timer, så den slår av sig själv efter en stund. På sista tiden när min man fixat kaffet, har han fyllt på vatten men glömt lägga på kaffe. Det har hänt flera gånger. Jag blir ju lite orolig så klart.
Det gick inte att göra trappsteg. Snön var så hård fastän jag hade en bra spade. Ne…hej …. Jaha … trappsteg … svarar jag …
Nej, jag var tvungen att ta stolen men den snurrade så jag höll på att ramla … Oj då, men det gick bra …
Ja, jag skulle ha behövt en stege …. Jaaaha, stege …
Ibland hör man saker men det går liksom inte in … Jag gick och funderade några dagar på det där med trapp, stol och stege. Jag tycker om att fundera. Dörren som leder ut ligger i marknivå. Vad skulle han ha trappen, stolen och stegen till? Ingen gissning ens. Min oro är inte stillad. Inte för att jag är nyfiken men till slut gick jag och tittade efter. Nu gäller det ju faktiskt min man.
Hmmm, verkar inte vara någon större fara med honom. Det är nog min föreställningsförmåga som spelar mig ett spratt ibland.
Den har stått rak som en fura hela veckan och – observera - inget stöd. Det är klart att den blivit trött, kroknat, böjt ryggen så att ansiktet fallit nedåt.
Kikar man in i blommans innersta är den full av gult frömjöl.
Den här veckans fototriss handlar om tunna. Det första jag tänkte på var min tunna i trädgården. Men - nej - alldeles för mycket snö. När jag gick och småplockade och funderade fick jag syn på julens torkade, tunnskivade apelsiner och tänkte, att här är ju temat.
När jag började vända och vrida på skivorna spreds den där härliga apelsindoften. Tänk att den fortfarande sitter kvar. Skivorna har torkat ännu mera nu och det vita, som skiljer klyftorna åt, är riktigt tunt. Det reser sig som små bergskedjor över den guloranga omgivningen.
Tittar man ännu närmare ser det nästan ut som vitt skum, väldigt poröst. I själva fruktköttet syns också det där vita som små, fyrkantiga celler fyllda med något flytande gyllengult och med väggar, som sticker upp och omfamnar varje cell.
På Wikipedia kan man läsa, att apelsin betyder äpple från Kina. Enligt samma källa var de fem största producentländerna år 2005 Brasilien, Mexiko, Indien, Kina, och Spanien.
Hos Fototriss finns fler tolkningar av "tunna".
Ljuset i bilden är viktigt. Jag brukar i början av året se, vad jag ska förbättra, som inte var så bra tidigare. I år ska jag lägga märke till hur ljuset faller.
Ett annat vanligt misstag jag gör är, att mina motiv är för långt ifrån mig. Jag ska ta ett steg närmare.
Fler bilder på temat "kontrast" ser du hos Katarina på Roses and stuff.
Petuniablog måndagstema är denna vecka "små ting och lite till".
Anne-Marie Meyer deltar med en bild på de första skorna, hon köpte åt sin son. Jag kom då att tänka på mina första skor (förlåt Anne-Marie att jag apar efter). Det är min farmor som har förgyllt dem. Jag har vuxit sedan dess. Om ett år går jag i pension. Det är många år mellan skorna och stövlarna - nästan ett helt liv.
I min dagligvarubutik kan man för en relativt billig penning köpa en vacker bukett med blandade blomster. Nu när allt är snövitt, behöver man piggas upp av lite fägring.
I buketten jag handlade fanns en limegröngulaktig växt. Kunde först inte förstå, vad det var för blomma. Efter några dagar, när den började slå ut, såg jag att det var en alströmeria. "Odla.nu" berättar att blomman har namn efter Claes Alströmer (son till Jonas Alströmer och elev till Linné), som skickade frön av alströmerian till Sverige. Ursprunget för blomman är Sydamerika.
Mina röda rosor, i buketten med blandade blommor jag köpte, har gjort sitt. Rosenbladen som ligger på bordet doftar fortfarande gott.
Men jag har väldigt svårt att förmedla den röda färgen, såsom mitt öga uppfattar. Jag flyttar runt och testar, skugga, sol, mörkt, ljust, motsol, medsol, långt ifrån, närbild - men jag får inte den "rätta" nyansen. Det blir orangeaktigt rött, gulaktigt rött, blåaktigt rött - inte den där djupa, rena röda färgen jag vill ha. Det är samma sak vilken röd blomma jag fotograferar - fel röd färg.
Det verkar förbli en dröm att få den där rätta, röda nyansen. Andras drömmar kan du se på fototriss.
Det finns så mycket mysiga, konstiga, intressanta, annorlunda garner nu för tiden. Jag köpte ett nystan för att testa. Det var svårt att virka - svårt att se maskorna. Jag fick inte riktigt till det. Till slut blev det ... en Plutt. Den hänger i lampans sken på mitt skrivbord.
I måndags morse sade min man, lite upphetsat efter att ha hämtat tidningen från brevlådan, att det måste vara lodjursspår utanför entrédörren. Spåren är jättestora. Kan inte vara en katt. - I oktober 2010 rapporterades, att ett lodjur varit synligt bara några kilometer härifrån, vid Väggarö. Jag tar kameran för att föreviga avtrycken. För att få en uppfattning om storleken tar jag med mig en femkrona att jämföra med.
Ja, spåret är ganska stort. Men … man kan se klor. Kattdjur brukar väl ha klorna indragna när de går.Min man är ganska skojfrisk av sig. Han lurar mig ibland och för det mesta går jag på det. Bäst att kontrollera möjligheterna. Hans stövlar.
Nej, det är inte hans avtryck. Jag kontrollerar vidare.
Det här är sannolikt en skata. De brukar skrämma bort småfåglarna och inta deras matbord.
Det här lite översnöade spåret är från grannens katt.
Kan det vara en räv?!?
Jag letar på Internet och hittar följande text på http://skoltips.wordspress.com : Spårstämpeln är lik en liten hunds med märken efter en stor tramdyna och fyra små för tårna. Den är dock öppnare än hundens och ett klassiskt knep för att skilja dem åt är att dra en rak linje tvärs över stämpeln i höjd med den främre kanten av yttertårnas trampdynor. I ett hundspår skall denna linje skära de bakre delarna av de mellanliggande tårnas trampdynor, medan den skall gå helt fri i ett rävspår.
Jaha, det är alltså en hund, som kontrollerat dofterna efter en katt, som letat efter fågel. Ja, hundar är verkligen duktiga på att spåra dofter. Fler dofter hittar du hos Katarina på rosorochris.
Bakom vårt hus finns en liten allmänning med några träd. Före stormen Gudrun växte det en liten skog med bland annat gran, tall och björk och traktens kråkor hade sitt nattkvarter där. Nu är det mest lövträd kvar och en och annan barrväxt. Vi har fått in mer sol på vår tomt och kan se himlen. Som här - med de svagt anande regnbågskantade molnen.
Mer himmelskt kan du se på Petunia.
Ett år har gått sedan jag gjorde mitt första inlägg på min blogg (2010-01-23).
I mitt yrkesliv ansvarade jag för viss information på ett intranät, ett Internet begränsat till företaget. Det var fantastiskt roligt. När jag sedan insåg, att vem som helst kunde starta en blogg, bestämde jag mig för att göra det. Det skulle bli en fotoblogg.
Först var jag osäker på hur den skulle se ut. Jag började med att titta på hur andra gjort. Jag hade ingen aning om att det fanns så många bloggar. Ämnesområdena tycktes obegränsade. Mina största intressen var fotografering och trädgård, vilket är en lyckad kombination. Jag tyckte att dessa ämnen passade bra i min blogg.
Efter ett tag upptäckte jag bland bloggarna, att det var på modet att virka. Det var något jag mer eller mindre lagt på hyllan. Virktekniken var ungefär densamma men användningsområdena hade utvidgats.
På 1960-1970-talet, när jag virkade, skulle det i första hand vara till nytta. Nu hittade jag föremål som enbart var till lyst. Alltså plockade jag fram virknål och garn och gjorde några småsaker. Även här blev det intressant att fotografera – men nu inomhus.
2011 blir ett nytt, spännande år med planer, drömmar, förhoppningar om allt jag ska göra.
När jag sparar mina bilder har jag försökt med olika system, för att hitta en viss bild. Först lägger jag upp årtalet, sedan orten (Ösmo), sedan utomhus, sedan månad, sedan datum, sedan vad bilden föreställer. Här har jag noterat "blåmes" och det var nog tur det, för annars har jag inte haft en aning om, varför jag sparat just denna bild.
Andra bilder i grön/vita toner kan du se hos sinneskatten.
Nu tror jag att jag plockat bort alla julsaker. Det trodde jag förra veckan också men eftersom ett par bitar chocklad låg kvarglömda (enda sättet för chocklad - mmmmmums - att finnas kvar nämligen) i en burk, håller vi en liten extra julgransplundring till kaffet idag.
Locket till burken har jag prytt med en virkad "afrikansk blomma". Jag har improviserat lite för att få till kanten och bundit ett påtat snöre runt - tyckte det såg lite fint ut att sätta fast "god jul-skylten" med (ser ni den taggade kanten - fick en knippe saxar i julklapp för ett par år sedan av barnbarnen och har använt en av dem).En bra beskrivning på "afrikansk blomma" finns nu hos Moas Lovely Things.
Sinneskatten funderar över vad som kan tänkas vara ätbart. Så här efter all julmat visar vågen att det tål att tänka på. Medan jag funderar nöjer jag mig med en blodgrape.
Titta vad andra funderar på här.
Jag köpte en bukett blandade blommor härom dagen - krysantemum, rosor, röda bär. Tittar man närmare på krysantemumen, ser man att de små grönvita blommorna i mitten står på rad i ett mönster som liknar en spiral. Lite längre ut är de utslagna och påminner om havstulpaner, tycker jag.
Mera mönster hittar du hos Katarina på rosor och ris.
För cirka 20 år sedan lanserade Blomsterfrämjandet den 15 januari som "tulpanens dag". Jag tjuvstartade när jag hittade dessa varmsprakande tulpaner. Värme och färg är vad som behövs just nu med all den vita snön utanför fönstret.
