Vid ett besök av mina barnbarn stirrade de ut genom fönstret och
undrade vad det var för något jag hade i trädgården. De pekade mot
rabarberns fröställningar. De hade aldrig sett något liknande. Min man tycker de är fula och att jag ska ta bort dem.
Kanske det - men jag tycker det är intressant att följa en växt "hela resan" så att säga, så jag har sparat några blomstjälkar för att de ska "gå över" i frön.
Jag har två sorters rabarber, en med stora grönaktiga skaft och blad och en med dess raka motsats, små blad och skaft, som är röda. Och en rabarberpaj tillredd med kärlek smakar gudomligt.
Rabarbern sticker ju upp ur jorden ganska tidigt på våren och växer med ilfart. Bladen är åtminstone hos mig möjligen vackrast om våren - här är ett kollage från 2010.
Vacker eller inte - jag njuter i fulla drag när jag är på upptäcksfärd. Det finns alltid nya vinklar, annorlunda väder, olika årstider att fotografera växten på.
De är redan på G in i magins värld
6 timmar sedan
3 kommentarer:
jag låter rabarbern blomma
Jag brukar också låta någon blomstängel vara kvar och är liksom du fascinerad av växternas hela livscykel.
Njuter av trädgårdens... eller hela naturens föränderlighet - dag för dag, månad för månad...
Ha en trevlig helg!
Från början till slut, tänkte att nu missade du pajen, med du länkade ju i alla fall. Fina bilder.
Skicka en kommentar