Mönster i gamla virkböcker verkar ha fått lite av en renässans, en pånyttfödelse. Det här är ett mönster ur häftet "spetsskrinet" från 1966. Men instruktionerna är inte alltid lätta att tolka, verkar fattas en del text. Man förutsätts ha en massa baskunskap. Försöker ta hjälp av förstoringsglas för att studera bilderna.
När jag jämför det färdiga resultatet med bokens bild ligger papperskorgen nära till hands. Jag blir så ilsken när det inte blir bra. Men jag har i alla fall försökt på nytt och då virkar jag enligt min tolkning - det låter så bra att säga så istället för att erkänna att man inte begriper något.
3 kommentarer:
Gamla beskrivningar kan vara galet svåra och otydliga tycker då jag.. jag tycker om din tolkning och den är allt bra nära om inte perfekt.. =)
Ha det gott!
Hopplöst när inte beskrivningen stämmer. Men spetsen blir jättefin.
Kram!
Dina spestar ser ju jättefina ut, en egen tolkning är ju lov det också, det viktigaste är att man blir nöjd. Själv klarar jag inte läsa dom mya diagrammen,gillar bäst den gamla texten.. Undrar om det inte är ihopvirkade stavar på det sista varvet.. men din lösning ser nog finare ut :)
Skicka en kommentar