Ända sedan björnbärsbusken blommade har jag gått och tittat efter björnbären. Busken hade återhämtat sig från att varit helt nedfrusen. Jag blev så glad när blommorna övergick till kart i början av augusti.
Därefter har det blivit många promenader i ur och skur för att se hur långt bären kommit. I början av september började ett stort antal bär få en blåaktig nyans men de var sura och omogna. Man kan ana av bilden att det även finns både gröna och brunaktiga omogna bär, vilket gör att man får en lite längre period, då man kan njuta av de successivt mogna godsakerna.
Idag är de söta och goda och jag har plockat en liter bär. Så här i början brukar jag äta dem naturell. Så småningom blir det säkert en omgång till och då ska jag koka en liten burk sylt och om det räcker frysa in för att kunna njuta i vinter.
Ett visdomsord hämtat från www.livet.se och som kan gälla för björnbärsbuskens långa, rangliga grenar.
Den gren som böjer sig är bättre än den som knäcks.
4 kommentarer:
Läckra björnbärsbilder. Jag blir hur sugen som helst. Har önskat mig en buske länge, men har inte hittat det där perfekta stället att placera den på.
Allt gott
Anette
Så gott! Klart man får böja sig ibland...
Björnbär är ett favoritbär för mig. Då jag var ung plockade vi vilda taggiga. Nu har vi stora taggfria i trädgården.
Lyckliga du som har egna björnbärsbuskar!
Skicka en kommentar