Det här är Tero, en av våra egna hundar, som inte finns längre. Han var ett riktigt busfrö, tog saker och gömde och såg sedan änglalikt oskyldig ut.
Zorro, som vi ser efter ibland, är också en glad och lite busig hund. Både namn och hans sätt påminner om Tero, varför vi ofta av misstag kallar honom Tero först och när vi inte får någon reaktion inser vår sammanblandning.
Som det inte är nog ropar vi Zorro på den här lilla kelgrisen, chihuahuan Romeo, som vi ser efter just nu. Det finns ingen som helst likhet dem emellan. Man kan bli trött för mindre.
Vår tik Piggis, som inte heller finns längre, fick sitt namn för att hon var så otroligt pigg och energisk. Hon var smidig och snabb. Enda möjligheten att få en bild var, när hon var trött och ville sova.
Precis som lilla keliga Divan, Romeos syster. Hon är till sitt sätt som Piggis och blir också kallad så. Inte heller hon reagerar på detta tilltal, så klart.
Det är inte lätt att vara hund här inte, när man inte vet vad de menar.
Länk:
Camera Critters 336
Saturday Critters 41
7 kommentarer:
looks of deep adoration
Vilka söta hundar. Jag gillar hundar, men helst bara ha andras när de behöver hundvakt.
Beautiful furbabies :-)
They are all so cute! We sure miss our pets when they are gone.. Thank you for sharing your post with my critter party. Have a happy weekend.
Söta hundar! Vi hade två hundar när jag var liten, Tex och Sniffe.
What beautiful faces!
It's always interesting what we name our animals. They come into our lives, steal our hearts, and then, to soon, steal away.
Skicka en kommentar