I fredags hade jag min bil på service för första gången. Jag fick hyra en verkstadsbil för 300 kronor att ha under tiden. För det beloppet fick jag köra 60 km utan att tanka.
Jag körde hem och kontrollerade sträckan, 27,5 km, alltså totalt 55 km ToR, behöver inte tanka. På vägen tillbaka tänds en symbol på instrumentbrädan, en bensinpump. Jag kör på motorvägen och inte en bensinstation i sikte, känns nervöst.
Jag hittar mätaren för bränsleförbrukning. Den visar att jag kan köra 6,7 km på befintlig tank. Ett snabbt överslag - jo, jag klarar mig precis till verkstaden - tankproblemet överlåter jag.
Det är inte lätt alla gånger man ska tanka en bil för första gången. Man lutar sig mot tidigare erfarenhet. Jag hade en bil där man tryckte lätt på tanklocket så öppnade det sig. Så hände inte med min senaste. Jag stod en stund och stirrade och hoppades att den skulle öppna sig som en 'Sesam'. Men icke - det var bara att plocka fram instruktionsboken.
Där stod att inne i bilen fanns en knapp, som man skulle trycka på för att öppna tanklocket. Den satt alldeles synligt osynlig bredvid förarsätet. Det gäller att se upp - eller ner.
Länk: Fototriss 309 - på väg
Julen får nu samsas med våren.
18 minuter sedan
5 kommentarer:
Fin triss och intressant text! Det är visst så för fler än mig att bruksanvisningen är det sista jag tar till, den kommer fram först när läget är i det närmaste desperat!
Ha en skön söndag!
Finfint trissat och inte så lätt med bilar man inte känner till.
Vilken fin bil ! Det är säkert trevligt att göra det.
Kul triss! Inte för dig, som upplevde tankproblemet, men litet spännande för oss som fick läsa om det :) Jag har också varit med om det du beskriver, både det om att vara mitt ute i ingenstans, bensinlampan börjar lysa och ingen bensinstation i sikte... och det du beskriver om hur man öppnar ett tanklock. Förut öppnade man ett yttre lock med handkraft och låste upp ett inre lock med bilnyckeln. Numera startas ju inte ens de nya bilarna med nyckeln i tändningslåset, man trycker bara på en knapp. Allt förenklas, och ändå känner man sig mer och mer bortkommen ;)
Det där känner man igen....... Härligt trissat!
Skicka en kommentar