Så här såg det ut för en månad sedan, 1 november, vid min favoritbänk på stranden på landet. Vattennivån var ganska låg.
Igår, en månad senare, nådde vattnet nästan fram till rötterna framför bänken. Stenar, vass och andra växter var dränkta.
Jag var egentligen till sommarstugan för att se, om den senaste stormen ställt till med något men där var allt frid och fröjd, både ute och inne och inga möss i sikte.
Det blåste rejält idag också. Vinden har fritt spelrum över havet. Det här är strandråg, som nästan krossats av vågorna.
Jag hade med mig en termos med kaffe och kaffebröd men det var alldeles för kallt att sitta ute.
Det mörka vattnet ser ut som en en kokande gryta när det närmar sig stranden. Det skvätte ordentligt när vågorna slog mot klippor och stenar.
Havet arbetar oförtrutet på med att slipa berget till mjuka, runda former. Det motarbetas av vinterns kyla, som gör att vattnet i bergets sprickor fryser. Vattnet expanderar och spräcker sönder berget, så att delar lossnar.
Skyltsöndag # 503
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Bilderna blev fina, men jag förstår att det inte var något fikaväder ute. / Britt
Fina bilder!
Skicka en kommentar