Frostnupen nejlikros

De få löv som finns kvar på nejlikrosen är täckta med frost. De gröna bladen har som en virkad kant runtom. Det är mycket vackert när sol och skuggor leker med varandra i bladverket.

Det är i motsol man ser hur vackert rödfärgade de elaka taggarna är. Men de har ett syfte. Buskarna står vid kanten av en uteplats med en hög mur och ska förhindra att man inte ramlar ned på marken cirka en meter nedanför.

Aralia

Aralia elata - parkaralia - växer vilt i östra Ryssland, Kina, Korea och Japan. Den odlas även som prydnadsbuske och kan då bli 2-4 meter hög. Den får små gulvita blommor. I Sverige kan den odlas i zon 1-3 och trivs i soligt läge (källa Wikipedia).

Min aralia växer på landet och blommar just nu samtidigt som bladen växlar färg från grönt till höstrött. Den har även börjat tappat en del blad. En skalbagge har landat och sitter stilla medan jag fotograferar den samtidigt som jag aktar mig för taggarna på stammen. Det är så otroligt vackert med alla höstfärger.

Länk:
our world Tuesday

Vinter i trädgården - Blooming Friday

Nu är det ordentligt kallt. Det var minus 19 grader i morse. Jag väntade tills solen hade värmt upp luften men det var fortfarande kallt, minus 15 grader, när jag vågade mig ut.

Det är snö överallt nu. Inte mycket att fota. Jag höll mig därför på baksidan huset, där taket sticker ut en aning. Där är snölagret tunt. Taklökstoppar sticker upp ur den kristalliserade snön.

Rödlöken är djupfryst i en av utomhuskrukorna.

Intill väggen på trädgårdsförrådet trycker de frusna bladen på en nejlikros.

Taggarna är lika stickiga som den kalla kylan. Kanske är det den snåla vinden som förstärker kylan. Någon rundvandring blir det inte tal om.

Länk:
Blooming Friday - vinterträdgård

Nejlikros

Idag har jag träningsvärk som heter duga. Jag är inte van att såga så mycket, som jag gjorde igår.

Solen har tittat fram en stund och det är ganska varmt, plus 7 grader mitt på dagen. På nejlikrosen ser man mest bara taggar. Jag har ägnat dagen åt att skriva ut foton och sätta in i album. Jag brukar göra det så här i slutet av året och väljer det jag tycker är bäst.

När jag tittar tillbaka under året tycker jag, att tiden försvunnit i rasande fart. I juli blommade nejlikrosen så fint vid altanen. Nu är vi redan inne i mitten av december och året är snart slut.

Länk:
Macro Monday2
I heart macro 118
Image-in-ing

Solen förgyller det mesta

När solen bryter fram genom molnen ser man skönheten hos de mer eller mindre vissnade rester, som fortfarande finns. Jag kan ännu plocka ett och annat mangoldblad.

Enstaka blad på nejlikrosen är gröngult med vackra röda bladnerver. Till och med taggarna blir vackra i solens skuggspel.

Ormbunkens baksida får mig att tänka på sugkoppar, nästan som på en bläckfisk.

Länk:
Nature Footstep 120, fånga ljuset

Vårgrön

Knopparna på caragankvistarna i mina fyrkantiga burk-vaser blir allt större. Bladen kan nu anas. Och även på denna art sticker de skyddande taggarna ut.

Beigevitt

Ett träd i knoppning - ser inte mycket ut för världen. En stam rakt upp. Inga grenar. Alla blad faller av på hösten. Taggig bark, inget träd man kramar.

En nedsågad björk tas över av olika trädsvampar. Ganska hårda och kanten kan vara skarp ibland.

Skaften på fjolårets kardvädd har brutits av. Den har böjt sina huvuden mot marken. Taggig den också.

Naturen gör vad den kan för att skydda sig.

Kontraster framhäver varandra

Kontraster framhäver varandra, mjukt rundat mot hårt spetsigt, grönt som komplementfärg till rött. Solen står lågt och nu, när det inte finns så mycket blommor och blad att föreviga på bild, får man söka andra motiv. Det är trevligt att testa motljusbilder.

Alla taggar ut

Den här stammen kramar jag inte i första taget.