Jag brukar aldrig köpa godis. På sin höjd lite choklad. Inget annat. På Ica har man en jättelååång hylla full med godis av alla de slag. Färggranna påsar finns påpassligt inom räckhåll, stora saker. Det är meningen att man ska plocka, plocka, plocka ...
Jag fick syn på en hoprullad ringrulle, som påminde om rullarna som fanns när jag var liten. Då var de svarta eller röda och i mitten fanns en liten karamell, som såg ut som en pärla. Jag föredrog de röda, för jag tycker inte om lakrits, som de svarta var av.
Ovanför burken med de bruna rullarna var en text uppsatt. Det stod att de här bruna hade smak av kola. Det gillar jag. Kolasås på glass exempelvis. Så stod det något mer med mindre text - sådan där som är osynlig för blotta ögat. Jag tog en påse och en ring - den blev alldeles ensam i påsen. Den såg god ut med socker överallt.
Väl hemma tog jag ett bett. Det där vita, som jag trodde var socker, smakade surt. Det var till och med surare än surt. Det gick inte att känna någon kolasmak. Jag tycker inte om den. Oätlig för mig. Och min gillade den inte heller.
Nu sitter jag och resonerar med mig själv. Kan man kasta något, som man faktiskt valt, betalat för, även om det är onödigt godis? Jo, det kan man men man ska ha dåligt samvete också. Och ta lärdom - inget godis från godishyllan!
Mera ringar finns hos
Sinneskatten.