Jag var till landet i helgen för att såga ned vissnade grenar. Jag parkerade bilen och på väg till huset passerade jag stenstatyn, som jag dekorerat med tre stenhuvuden.
Jag vet inte vad den ursprungligen kallades men jag tycker, att det ser ut som tre personer, som pratar med varandra.
När jag gått över kinesiska muren ställde jag mig och betraktade vattnet i den lilla damm, som är på berget. En grön sörja täcker ytan - jag måste tömma den. Då plötsligt släpper mossan taget under mina skor.
Jag håller på att ramla bakåt, tänker att strax dunkar huvudet i berget. Får tillbaka balansen en stund men börjar ramla framåt, mot den äckliga vattenytan. Bättre det, hinner jag tänka men kameran kommer att bli förstörd. Jag kunde ta ett kliv och hamnade med en fot på varje trampsten och lyckades hitta balansen utan att ramla.
Hjärtat dunkade ganska rejält, när jag fortsatte förbi den taggiga aralian. Jag höll mig en bra ifrån den för säkerhets skull, så jag inte skulle bli rispad av den. Den börjar skifta i höstens färger. Sedan kunde jag börja mitt arbete i trädgården.
På kvällen kände jag hur det kliade på ryggen. Utom räckhåll fanns en röd blemma med svart i mitten - en fästing.
Idag åkte jag hem till min dotter, som kunde ta bort den. Sedan gjorde vi ett besök till det omgjorda köpcentret, som jag inte gästat tidigare. Där hittade jag dessa sköna, gröna stövlar, som jag ska ha när jag arbetar hemma i trädgården.
Länk:
helgbilden