En morgon i början av juni satt denna stackars humla på fjäderkaraganen på landet. Den var blöt i päls och tentaklerna slokade. Den satt stel och orörlig i timmar (precis så känner jag mig på morgonen när jag vaknar).
Efter några timmar hade pälsen torkat, blicken klarnat, tentakler upp och benen sträck (som efter jag fått min kopp kaffe med smörgås).
2 kommentarer:
De är så fascinerande att titta på de små krypen i vår närhet. Så bra att både du och humlorna har knep för att komma igång på mornarna. ;)
:) ja tänk att de finns morgontrötta humlor :) Kram Suss
Skicka en kommentar