På vänster sida om stigen mellan parkeringen och sommarhuset finns en naturskogsdel på tomten. Gränsen mellan vår tomt och allmänningen är inte markerad. Jag städar inte för mycket där, för jag tycker det är vackert med gamla, krokiga, mossbevuxna träd som sträcker sig mot marken, där de vilda växterna breder ut sig.
Jag tycker det är spännande att försöka se samma sak ur ett annat perspektiv. Men jag är ganska stel i lederna, så det räcker inte alltid med att jag böjer mig ned utan jag får helt sonika lägga mig på marken. Men folk som går förbi har säkert vant sig - det ligger en tant där - hon har legat där flera minuter nu - alldeles orörlig ... Det är inte bara att man vill ha rätta vinkeln, det ska inte blåsa för mycket, så allt blir oskärpa, och det kan ta sin lilla tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar