LEV I NUET MEN LÄR AV HISTORIEN

söndag 9 november 2014

Randgräs i färg och svartvitt


Jag älskar mitt randgräs för att det är så vackert och hatar det för att det sprider sig som ogräs. Rötterna springer iväg fort och långt, precis som kvickrot. Ibland har jag tänkt, att jag ska ta bort det helt. Samtidigt vill jag ha det kvar för dess skönhets skull alltså - det blir kvar.

På landet har jag grävt ned en spärr i plast i jorden - som om gräset skulle bry sig om det. Går det inte att komma under så tar det vägen över. Hemma har jag gjort ett litet "dike" runt om, som den heller inte tvekar att passera. Så ett par gånger varje säsong rensar jag runt om, ovan mark, under mark, allt för att hålla den på plats.

Länk: Söndagstema Färg och Svartvitt 7 - linjer

7 kommentarer:

lavendia sa...

Det låter oroande. Jag hade en gång ett gräs som var lika vilt. Det såg dessutom ut som kvickrot, fast det inte var det. Det hade vaniljdoftande blad. Det hjälpte inte. Det förpassades långt långt bort. Ditt är ju vackert åtminstone.

Hanneles bokparadis sa...

Fin, jag tror min har försvunnit.

Steffe sa...

Fin bild på föremålet för din hatkärlek. Det är verkligen vackra linjer i gräset som gör sig bra både i färg och sv/v.

AA sa...

Ett evighetsjobb att hålla gräset på ett begränsat utrymme men vackert är det, i båda varianterna!

Millas Trädgård sa...

Jag hade tandkräm en gång men fick nästan spader så det rök. Nu strider jag med en bambu som är lika aggressiv om inte värre för de är nästan omöjligt att gräva bort. Hugga är vad som gäller...
Men, jag håller med dig, det är ett vackert gräs på rätt plats.
Må så gott! Milla

Millas Trädgård sa...

Ha ha, min telefon är fullkomligt suger jobbig. Dessutom hade jag inga glasögon...Hur kunde det bli "tandkräm" när jag skrev randgräs? ??

Vi i Kasperian sa...

Så vackert i färg, och så häftigt i svartvitt... :D
Men jag kan tänka mig att det är en kamp. :)
Berit E