LEV I NUET MEN LÄR AV HISTORIEN

måndag 27 september 2010

CRP - vad är det för något?

Telefonen ringde fredag 17/9 - klockan var 16.30. Det var min mamma - hon mådde inte så bra - var trött. Vårdcentralen hade tagit blodprov - hon hade CRP 408 och man ska ha under 10 och de sa att hon måste åka till akuten. Hon var ledsen och rädd och ville absolut inte åka till lasarettets akutavdelning. Min mamma är 83 år.

Hon hade svårt att andas. Efter 55 års rökning har hon fått diagnosen KOL. Har dessutom åldersdiabetes och tar insulin. En stroke för ett par år sedan gör att hon måste använda rullator när hon går. Jag kastade mig i bilen och åkte de 25 milen till Karlskoga, där min mor bor. Det blev en vaknatt med många andnöds-attacker.

På lördagen kunde hon inte heller åka sa hon, för hon hade så mycket att göra - betala räkningar, ta hand om mat osv osv. Vi tittade på hennes balkong, som var nymålad och pelagonerna, som fortfarande blommade.

Även orkidéerna blommar, som vanligt, och fler knoppar är på gång.

Det blev mycket tomater på balkongen. En del var fortfarande gröna när hon höststädade. De får en jämn eftermognad individuellt inslagna i tidningspapper och samlade i en vacker korg.

Jag ringer till lasarettets akutavdelning för att få reda på vad värdena i blodprovet betyder - CRP 408. CRP står för C-reaktivt protein och ingår i immunförsvaret. Det ökar snabbt i koncentration i blodet när man får en infektion eller inflammation. Har man så högt som 408 ska man komma till akuten direkt. Jag säger detta till min mamma men hon vill inte. Sköterskan på akutmottagningen får prata med mamma och efter en stund har hon övertygat henne om nödvändigheten att komma på en gång.

På akuten blir mamma omhändertagen direkt. Hon får syrgas, hjärtat kontrolleras via en skärm, man tar EKG, lyssnar på lungorna, mäter de svullna benen , tar blodprover och så skickas hon till lungröntgen. När man är klar där blir hon inlagd på medicinavdelningen. Man konstaterar så småningom att hon har lunginflammation och sätter in penicillin.

Efter några dygn på lasarettet får hon åka hem redan på tisdagen med den nya medicinen, som hon ska äta i nio dagar. Mamma mår bättre och är glad att hon till slut gav med sig och åkte till lasarettet.

Inga kommentarer: