Gerberan riktigt strålade när den kom hit - en enda blomma på en lång, bladlös stjälk. Tänk att den hör till samma familj som maskrosen, som man inte alls uppskattar även om den är vacker på sitt sätt.
Den har stått rak som en fura hela veckan och – observera - inget stöd. Det är klart att den blivit trött, kroknat, böjt ryggen så att ansiktet fallit nedåt.
Kikar man in i blommans innersta är den full av gult frömjöl.
2 kommentarer:
Ja, en sån där fin bukett vill man ju ha kvar så länge som möjligt, man gör allt för att försöka få blommorna att leva så länge som möjligt.
Kram!
Vakre bilder. Får meg til å tenke på sommeren!
Skicka en kommentar