Jag blev kvar i Karlskoga nästan två veckor och besökte min mamma på lasarettet varje dag. Förutom såret i pannan, som man var tvungen att sy, hade hon brutit en arm. Slaget mot huvudet orsakade en blödning i hjärnan. Hon känner inte längre igen mig utan betraktar mig som en av personalen. Hon berättar, att hon har en dotter, som flyttat till Stockholm. Hon talar om sina barnbarn. Min yngsta moster och hennes man har hon känt igen. Hon har alltid umgåtts med dem och moster brukar hjälpa mamma. Vid några enstaka ögonblick har hon med förvåning konstaterat, att jag är där. Trots att livet stannat upp för mig just nu fortsätter våren. Statyn "Morgon" står på torget i Karlskoga centrum och trädet bakom blommade så vackert när jag var där.
1 kommentar:
Aldrig roligt när ens mamma är dålig och börjar tappa minnet Kram Suss
Skicka en kommentar