Efter några dagar hade svullnaden flyttat på sig till vänster del av foten. Då började jag bli rädd. Kan det vara en blodpropp? Till slut fick min man skjutsa mig till akuten. Där vidtog en lååång och skräckfylld väntan. Kanske blodproppen skulle ge sig iväg medan jag sitter där.
Vissa rädslor blir så överväldigande, att man mår fysiskt illa. Jag trodde jag skulle svimma. Min man ordnade, så att jag fick en säng att ligga i. Så småningom kom läkaren. Han tittade och sade: "jahaaa, hmmmm, nääää, nej, det är inte en blodpropp. Det är en kraftig infektion du har, som gör att det är svullet och värker."
Så hämtade han en värktablett, en stark Voltaren var det visst. Jag tog den och fick sedan ligga stilla, så att den verkade. Förmiddagen försvann, lunchen uteblev, men på eftermiddagen kunde jag stödja på foten, gå på den. Det var ett trolleripiller det där. Jag fick ett recept på tabletten att ta, så att infektionen skulle försvinna.
Blomman jag visar är ett fotblad - mycket vackrare än min högerfot.
Det är Tove som valt veckans tema. Länk: övriga lördagstema-bloggare
2 kommentarer:
Det var ett otäckt minne, som tydligen försvann som genom ett trollslag. / Britt
Skönt när en kompetent läkare kan hitta diagnosen direkt!
I morgon är det "sällsynta dagen" för att påminna om alla som har en sällsynt sjukdom. Vilken mardröm, tänker jag, att drabbas av något som kanske bara en på miljonen ha. Läkarna har ingen susning och själv är man ju bra på att hitta på än det ena än det andra när man mår dåligt. ("Det är nog böldpest... eller förresten, det MÅSTE vara cancer... Vadå en FINNE!?)
Skicka en kommentar