Efter en lång torka
Sommaren är grå just nu underliga kväll.
Regnet smyger ner från himlen
och tar mark stilla
som om det gällde att övermanna en sovande.
Vattenringarna myllrar på fjärdens yta
och det är den enda yta som finns -
den andra är höjd och djup
stiga och sjunka.
Två tallstammar skjuter upp
och fortsätter i långa, ihåliga signaltrummor.
Borta är städerna och solen,
åskan finns i det höga gräset.
Det går att ringa upp hägringens ö.
Det går att höra den gråa rösten.
Järnmalm är honung för åskan.
Det går att leva med sin kod.
Tomas Tranströmer, folkkär poet, avled i torsdags. Hans metaforer gjorde ett djupt intryck på mig första gången jag läste hans dikter. De blev till bilder, lyriska landskap. Det var ett annorlunda sätt att beskriva det människoblicken faller på, en intuitiv verklighet.
1 kommentar:
Tur att han hann få Nobelpriset.
Skicka en kommentar