LEV I NUET MEN LÄR AV HISTORIEN

måndag 29 november 2010

Första advent 2010 blev intressant

Ibland när man oroar sig för en sak, nästan för mycket och omotiverat, händer det på ett eller annat sätt. Man är inte ens involverad själv men man blir inblandad i alla fall.

Inledde helgen på fredagen med att göra äppelkompott, luktade härligt. Jag hade några äpplen, som inte var speciellt goda att äta som de var.

Snön hade fortsatt vräka ned efter det traktorn gjort sitt på lördagen. På söndagmorgon var det som ogjort. Jag iakttog genom fönstret hur några grannar kämpade med att köra bil i snödjupet uppför vår lilla backe. De fastnade, fick skotta, skjuta på framåt, bakåt, kämpa - hela förmiddagen höll de på innan de lyckades. Strax därefter vid lunchtid kom traktorn och plogade. En del vägar borde prioriteras vid plogning, exempelvis där brandmän, poliser, läkare bor - alltså människor som plötsligt måste rycka ut för att hjälpa sina medmänniskor.

I trädgården har jag på avstånd sett en fågel, som inte var lik de andra. Plötsligt ser jag den utanför sovrumsfönstret. Den sitter i idegranen. Jag smyger efter kameran och lyckas ta en bild genom persiennerna. Det är en stenknäck. Den hälsade på även förra året i samma buske.

Tidigare i veckan var jag till posten och hämtade ett paket och passade på att köpa mjölk och ägg, som var slut. Min man var också ute i ett ärende och eftersom han konstaterat samma sak så köpte han också ägg och mjölk.

Vi kom överens om att lösningen var plättar till lunch. Jag skulle plocka fram ett recept, när han säger att "det behövs inte". För en gångs skull fann jag mig och sade att "då kan väl du göra plättar". Han är duktig vid spisen, så han satte igång. Jag fortsatte att "städa" i datorn, rensa bort dåliga bilder. Plötsligt går brandlarmet. Det sitter i taket i köket.

Jag rusar dit men ser ingen eld. Bara rök. Min man är lugn men irriterad över ljudet. Jag öppnar ett fönster och sätter på spisfläkten. Han plockar ner larmet från taket och försöker stänga av det men det fortsätter att tjuta. Jag tar det och håller ut det genom fönstret i friska luften och då ger det med sig och tystnar.

Plättarna var jättegoda - vispad grädde och äppelkompott till.

3 kommentarer:

Petit Eyekiss sa...

Tack för titten hos mig.
Stenknäck, är den vanlig här hos oss?
Snö, snö och ännu mera snö. Jag är inte så förtjust i den. Jag har ju Fibromyalgi, och det blir surt efter om jag är ute och halkar i snön.
väntar att gå ut tills dom plogat och sandat.. Ha en fortsatt trevlig vecka.
Ps. guben gillar din blogg om väg 73.Ds
Elisabeth

Madame C sa...

Vilken underbar fågel, stenknäcken!!

Vilken härlig vardagsbetraktelse:)

miccar sa...

Tack för din kommentar! Gillar verkligen översta bilden. Inte mycket snö här men kallt som busen :)